Anorexia nervosa
Anorexia nervosa, nervös aptitlöshet, drabbar främst flickor i åldern 12-20 år. Anorexia nervosa kan börja som en oskyldig bantningsperiod där bantningen inte upphör utan övergår i självsvält. Den som är ung bör inte tveka att söka hjälp. Den öppna barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, kan erbjuda samtal med en psykolog.
Anorexia nervosa och bulimia nervosa är de två vanligaste ätstörningarna hos unga människor. Den som har anorexia nervosa är mycket rädd för att gå upp i vikt. Även om man väger alldeles för litet, uppfattar man sig själv som överviktig, samtidigt som ätande leder till ångest.
Sjukdomen har troligtvis flera orsaker, både psykologiska och biologiska faktorer. Kulturella förhållanden med det slanka, kvinnliga skönhetsideal som vi har i västvärlden kan vara en av faktorerna. Svåra perioder eller händelser som pubertet, dödsfall eller en familjekris kan också utlösa anorexia nervosa.
Viljan att gå ner i vikt hänger ganska ofta samman med andra psykologiska faktorer, som att man ställer orimligt höga krav på sig själv och har ett stort behov av kontroll. Att äta och gå upp i vikt kan kännas som brist på kontroll.
Det finns likheter mellan anorexia nervosa och bulimia nervosa när det gäller rädslan att bli tjock och längtan efter att gå ner i vikt. Det är inte ovanligt att anorexia nervosa övergår i bulimia nervosa. Cirka hälften av de som haft anorexia nervosa får sedan bulimia nervosa. Tillstånden kan också överlappa varandra.
Anorexia nervosa kan vara mer eller mindre allvarlig. Hos en del går sjukdomen över inom ett år, hos andra kan den fortsätta i flera år. I svåra fall kan anorexia nervosa leda till döden.
Den som har anorexia nervosa:
Artikeln uppdaterad: 2008-06-23
Ansvarig redaktör: Jessika Bjurel, Vårdguiden
Författare: Monica Klasén McGrath, skribent, Frilans
Granskare: Anna Lundh, Överläkare i barn- och ungdomspsykiatri, Sachsska barnsjukhuset
kan säga av egen erfarenhet SÖK HJÄLP I TID, Men det jobbiga är ju att man inte vill ha hjälpen, eller att anoreixa spöket är för starkt, men man kan besegra den mer eller mindre. Kämpa på allihopa där ute. Är såå konstigt hur konstig kroppsuppfattning man kan ha. Jag vägde 40kg nått till mina 170 cm när jag var inlagd på en Ätstörnings klinik och då tyckte man att man var smäll fet. skumt det där. Konstigt nog längtar man tillbaka igen, till att vara smal, men inte till att mår såå pissigt dåligt. Fast igentligen vill jag vara normal vikt. Ja du underligt det där.